1. Vad har hänt under året?
1.1 Globala händelser – de breda penseldragen
Ett dramatiskt år närmar sig sitt slut. Donald Trump satte sin tydliga prägel på det globala politiska landskapet genom tvära kast i USA:s utrikes- och handelspolitik. Breda tullar och en mer konfrontativ linje gentemot såväl allierade som motståndare skapade betydande osäkerhet. I början av året utspelade sig närmast osannolika scener när Trump öppet tillrättavisade Ukrainas president Zelenskyj i Vita huset, och vid säkerhetskonferensen i München stod det klart att relationen mellan Europa och USA har gått in i en ny fas. Samtidigt närmar sig Rysslands invasion av Ukraina sitt fjärde år, vilket föranlett omfattande europeiska satsningar på försvar och infrastruktur samt nya gemensamma mål inom NATO. I Mellanöstern bidrog en bräcklig vapenvila mellan Israel och Palestina efter intensiva strider till en viss stabilisering av regionen.
Trots hög geopolitisk och politisk osäkerhet har riskviljan på de finansiella marknaderna varit förhållandevis stark. Globala aktiemarknader har fortsatt uppåt, samtidigt som dollarn försvagats markant. Råvarumarknaderna speglar tydligt de motstridiga krafterna i världsekonomin: metaller som silver och koppar, centrala för AI-utveckling och den teknologiska omställningen, har stigit kraftigt, medan svag efterfrågan och ett betydande överutbud pressat ned Brentoljepriset mot 60 dollar per fat. Parallellt har oro kring inflation och offentliga finanser drivit guldpriset till nya höjder.
Artificiell intelligens har varit en tydlig tillväxtmotor under året. Stora investeringar i AI har bidragit till att hålla uppe den globala tillväxttakten och samtidigt motiverat höga aktievärderingar. Begrepp som ”K-formad tillväxt” och ”jobless growth” har fått ökad spridning: kapitalintensiva AI-satsningar stärker BNP och börsvärden, framför allt i USA, men sammanfaller också med en dämpad jobbtillväxt och ökade varsel. Perioder av börsoro har återkommit i takt med stigande värderingsrisker, och samspelet mellan en robust ekonomi och en svalare arbetsmarknad har blivit en nyckelfråga för både investerare och beslutsfattare.
Samtidigt har statsfinanser och politisk stabilitet åter hamnat i fokus. Europas ökade försvarssatsningar sker i ett läge där regionen försöker ta sig ur en utdragen lågkonjunktur med betydande strukturella utmaningar, vilket satt press på de offentliga finanserna. Detta har varit särskilt tydligt i Frankrike och Storbritannien. Efter ett politiskt turbulent år handlas franska tioåriga statsobligationer nu till högre räntor än grekiska, medan Storbritannien brottas med stagflationstendenser och svårhanterliga budgetproblem. Även länder med relativt starka utgångslägen har påverkats, och kraftigt ökad statlig upplåning har bidragit till stigande långräntor i såväl Tyskland som Sverige.