Uppföljning på vårens krönika om börskometen Sivers Semiconductors. Aktien har ungefär halverats sedan dess. Minst lika intressant är vad som hänt runt omkring aktien — vilka som slutat skriva, vilka som passat på att sälja, och hur de som ifrågasatt bemötts. Utbildande, med viss skärpa. Inte investeringsrådgivning.
1. Kort om vad som hänt sedan sist
När jag skrev den förra krönikan handlades Sivers kring 75–80 kronor, och tonläget bland de mest högröstade ägarna var att den som tvekade helt enkelt inte förstod storheten i caset. Sedan dess har aktien ungefär halverats, och står i skrivande stund runt 42 kronor.
Sätter man det mot toppen blir bilden ännu tydligare. Aktien nådde sin högsta notering någonsin på 110 kronor den 3 juni, och därifrån är den nu ned drygt 60 procent. Under en trettiodagarsperiod i juli föll den som mest omkring två tredjedelar. Det har varvats med enstaka dagar av kraftiga uppgångar, bland annat en enskild session i somras då aktien lyfte nästan 28 procent, vilket är precis den typ av hackig, våldsam rörelse man ser när en aktie drivs av stämningsläge snarare än av siffror.
Jag vill vara tydlig med en sak från början, precis som förra gången: det här är ingen segergest. Jag sa i den förra krönikan uttryckligen att jag inte kan värdera bolaget, och att jag inte hade någon aning om vad det är värt. Det står jag fast vid. En halvering bevisar inte att pessimisterna hade rätt om företaget, lika lite som en fördubbling hade bevisat motsatsen. Poängen är en annan, och den handlar mindre om Sivers teknik än om hur människor beter sig kring en aktie som stigit tusentals procent. Det är där de verkligt användbara lärdomarna finns, och de gäller långt utanför just det här bolaget.